Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass III - 71. Den nye husbonden efter L. Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans inre. Han tyckte sig se, huru fåglarna, som fastnat
i de giller och snaror, som han utsatt för dem, pinades under
försöken att återvinna friheten; huru fiskarna, som tillika
med lockbetet sväljt ned de hvassa krokarna på hans långref,
plågades under den fruktlösa kampen för att komma loss,
till dess det roade honom att vittja den. Han erinrade sig,
huru för ett par dagar sedan drängen, som skulle föra kalfvar
och får till slaktaren i staden, hade bundit hop deras fötter
med rep och sedan kastat upp dem i vagnen, där de hela
vägen fått ligga i pinsamma ställningar. Det rann honom
i sinnet, huru ovårdade, magra och dåsiga hans djur i
allmänhet sågo ut. Han anklagade sina tjänare härför. De
behandlade djuren vårdslöst och hårdt. Men var han själf
utån skuld? Hans samvete sade honom, att han i första
hand bar skulden. Gud hade anförtrott honom vården af
alla dessa djur. Han skulle svara för huru han fullgjort
sina plikter mot dem.
Från den dagen började han att med allvar söka
uppfylla sina plikter som husbonde. Småningom blefvo ock
förhållandena på hans egendom annorlunda än tillförene.
Kreaturen blefvo väl ansade och födda samt vänligt
behandlade och till följd däraf lifliga och villiga. Hästarna sågo
ej ilskna ut, när någon kom in i stallet, utan de tuggade
lugnt sitt foder eller gnäggade belåtet. Korna skälfde ej
eller sprungo upp i båsen, när de hörde ladugårdspigorna
komma. Glänsande och välmående fortsatte de att äta eller
lågo de lugnt kvar på halmen idisslande sin föda, hvilken de
erhöllo på bestämda tider och under vänliga ord och
smekningar. De kreatur, som såldes, slaktades helst vid gården
under husbondens tillsyn så plågfritt som möjligt; men, om
de måste föras bort, tillsågs noga, att djuren bevarades för
skada och skrämsel under forslingen, och att de vid
framkomsten väl vårdades.
Liksom förut gick den hurtige unge patronen mången
härlig morgon ut på jakt men icke för att sätta ut giller
och snaror. Sådana tog han bort, hvar han fann dem. Ett
skott, som på en gång dödade, skulle villebrådet hafva. Den
fångade fisken lät han ej sitta på kroken längre, än nödigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
