Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 96. *Östersjön af Oskar Fredrik (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och banar sig väg ibland dolda försåt,
när böljorna slå emot skären.
Han brottas med rasande vindarnas tropp,
med strömmar och bränning och dimma.
Hur ofta, hur ofta är bleknadt hans hopp
i nödens och midnattens timma!
Bland dödliga ingen bevittnar hans strid,
blott böljor, som slå emot skären.
Dock älskar han hafvet af hela sin håg,
med farorna är han förtrogen;
hans längtan står hän till den skummande våg
från fredliga hyddan och plogen.
Hvad underlig tjusning där ligger också
i böljor, som slå emot skären!
Se, därför jag kväder med hjärtat i brand
min sång till att vågorna prisa,
som manande vagga kring Skandiens land
och vägen till storhet oss visa,
som tusende sagor från forntida dar
framklinga vid slag emot skären.
Du fria, du stolta, du brusande våg,
du sköna, du glittrande klara,
o, sjung mig de härliga strider, du såg,
och lär mig din sång att förklara!
Jag lyssnar med tjusning till sagan så rik,
när böljorna slå emot skären.
Men, ser du, att våldet vill nalkas vårt land
och fiendens flottor sig samla,
då ljude som gjallarhorn sången mot strand:
»Till vapen båd’ unga och gamla!»
Och icke förgäfves skall höjas ditt rop,
när böljorna slå emot skären.
Ty än är det likt sig det släkte, som bor
bland nordiska fjällar och dalar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
