Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 147. Göken efter S. Nilsson och A. E. Holmgren (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göken är en ensligt lefvande, skygg, vild och obändig
fågel. Han är i högsta grad egensinnig och ofördragsam.
Det finnes, snart sagdt, intet djur, med hvilket han lefver
i godt förhållande, ja, han gör det icke en gång med sina
egna likar.
Göken är en mycket glupsk fågel, som dagligen är i
behof af en riklig mängd födoämnen. Dessa bestå
hufvudsakligen af insekter och larver.
Så snart göken anländt om våren, börjar hannen gala,
och hans läte ku kú, ku kú, som han ofta upprepar, är
säkerligen för hvar och en väl bekant. Vanligen sitter han, då
han låter höra sin stämma, i toppen af något träd eller på
någon af dess grenar, och han håller därvid vingarna
nedfällda, sänker ned hufvudet och slår upp den långa stjärten.
Då det är mulet och duskigt väder, gal han nästan hela
dagen, men eljest är det egentligen morgnar och aftnar, som
han ifrigast låter höra sig. Sedan ungarna börjat kläckas,
tystnar han helt och hållet. Honan har icke förmågan att
gala utan låter i stället stundom höra ett läte, som har
någon likhet med hackspettarnas och kan uttryckas med
plitt, plitt, plitt.
2.
Göken bygger icke själf något bo utan smyger in sina
ägg i andra insektätande fåglars bon. Härigenom
öfverlämnas åt dessa fåglar icke allenast äggens rufning utan
äfven omsorgen om ungarnas uppfödande. Det är endast
hos insektätande fåglar eller hos sådana, som åtminstone
uppföda sina ungar med insekter, som gökhonan lägger sina
ägg, och, märkvärdigt nog, är det företrädesvis hos de små.
Gökhonan har en beundransvärd förmåga att, då hon
vill lägga ägg, hitta på därtill tjänliga bon. Det ser nästan
ut, som skulle hon hafva full reda på alla småfåglar i den
trakt, där hon vistas, ty icke en gång de mest undangömda
bon undgå hennes uppmärksamhet. Då hon funnit ett
passande bo och är färdig att lägga sitt ägg däruti, afvaktar
hon merendels ett tillfälle, då boets ägare äro frånvarande,
emedan hon eljest genom deras larm och skrik ådroge sig
alltför mycken uppmärksamhet och ofta därigenom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
