Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 148. Om Värmland i början af det nittonde århundradet efter H. Lilljebjörn (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användes om hvardagarna, voro gråaktiga. På dem var högra,
benets framsida mörkare än motsvarande del på det vänstra
benet, emedan den förra begagnades som strigel, hvarje
gång täljknifven skärptes för användning till slöjd. Vid
knäna sammanknäpptes byxorna med ett spänne af stål,
mässing eller silfver. De uppehöllos ej af hängslen utån
hvilade med den trångt åtsittande linningen på höfterna.
Vid vänstra sidan fästes med en rem den mässingsbeslagna
slida, hvari täljknifven stacks in. Midt fram i linningen
satt en mycket stor mässingsknapp. Den var en grannlåt,
hvarpå man satte stort värde.
Västen räckte ej ned till byxlinningen, utan den mer
eller mindre rena skjortan stack fram mellan båda plaggen.
Ända upp till knäet räckte de hvita eller färgade
ullstrumporna. Öfver dessa drogos om vintern så kallade
snösockor af samma tyg och färg som tröjan. De räckte upp
till byxornas knälinningar, fästes under foten med en
läderhälla och tillknäpptes på yttersidorna med häktor. En
röd eller ljusblå list, som utgjorde häktornas fäste, lyste
fram mellan dessa. Fotbeklädnaden utgjordes af
näfverbottnade becksömsskor. Endast mycket förmögna bönder
begagnade stöflar. Dessa räckte upp till byxorna och fästes
i dem på yttersidan med en rem. Hade någon lagt sig till
stöflar, hände ock stundom, att han skaffade sig svarta eller
gröna byxor af en sorts bomullstyg.
Till arbetsdräkten hörde ett svart förskinn, som i kall
väderlek knäpptes utanpå tröjan.
På hufvudet buro karlarne alltid till högtidsdräkt
svarta filthattar, som, ehuru de voro något olika till
formen, nästan alltid voro försedda med breda brätten; i
hvardagslag bars en röd toppmössa, stickad af ylle. Denna
hufvudbonad fick sitta på äfven inne och aftogs nästan
endast vid vördnadsfullare hälsning. På resor begagnades
vintertid en mössa af kläde, som vanligen var rödt. På
dennas baksida var ett uppveck, beklädt med varg- eller
hundskinn, som vid oväder fälldes ned öfver nacke och öron.
Händerna skyddades af bälghandskar, en sorts höga
handskar af vanligt svart skinn inuti handen, men hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
