Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 159. Älgen efter C. U. Ekström och A. E. Holmgren (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de mellersta förekommer han oftare men vanligast i
Da-larnes, Härjedalens och Jämtlands vidsträckta skogar.
Den full växta hannen är omkring en och tre fjärdedels
meter hög och två och en tredjedels meter lång från nosens
spets till svansens. Halsen och hufvudet utgöra omkring
en tredjedel af denna längd. Det ståtliga djurets styrka
svarar mot dess storlek. Grenom ett enda slag med foten
dödar det en varg, och till och med djärfva jägare fly för
den uppretade älgen, som äfven i dödskampen kan vara farlig.
Älgen är emellertid af naturen ett fromt djur och mera
trög och maklig än sina fränder hjortarna. Han älskar
stillhet och öfverflöd, och därför söker han stora och från
människors boningar aflägsna skogar, på det han hvarken
må ofredas eller sakna riklig tillgång på föda. Där lefva
älgarna under sommaren antingen familjevis eller i mindre
hjordar och äro då ganska skygga och vaksamma. Mot hösten
samla de sig i större flockar och uppehålla sig då i någon viss
bestämd skogstrakt, hvilken de icke allenast högst ogärna
lämna, utan till hvilken de äfven inom kort återvända, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
