Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 166. Från lifvet i fäbodarna (II) - 167. *Vallflickans visa (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När arbetet härmed är slutadt, går vallflickan till sin
bostad. Denna består af en stnga, från hvilken en dörr leder
till fäbodjäntans kammare och en annan till boden, där smöret
och osten, som beredas under sommaren, förvaras. I stugans
ena hörn står en stor spis. Väggarna omgifvas af bänkar,
hvilka liksom säng och bord äro väggfasta. Lakanen i sängen
äro försedda med breda bårder, som äro sydda med rödt garn.
Täcket utgöres af en fårskinnsfäll med öfverdrag af tyg, som
är väfdt af bjärt färgadt garn. Handdukar, som äro en
fjärdedels meter breda men en till två meter långa, hänga på hvar
sin sida om dörren. Äfven dessa äro försedda med röda
bårder. Ofvan fönstret är en hylla, på hvilken ligga bibel,
psalmbok, almanacka m. m. I kammaren hänga säterjäntans
kläder kring väggarna. Spisen är hvitmenad och fylld med
friskt björkris. I fönstret står en liten spegel.
Bröd, salt kött och fläsk, strömming och sill jämte
mjölk, smör och ost äro vallflickans kost.
Lördagskvällarna kommer vanligen främmande till
fäbodvallen. Bygdens unga karlar begifva sig då dit upp
för att hälsa på en syster eller en väninna. Då blir det
gladt och muntert där uppe.
Söndagarna öfvertager stundom någon af gästerna
vall-ningen. Vallflickan får då vara hemma vid fäboden. På
förmiddagen samla sig stundom de flickor, som äro hemma,
i en säterstuga. En af dem läser högt dagens evangelium
eller kanske något annat, som kan lända till gemensam
uppbyggelse, och en psalm sjunges.
Säterlifvet har sina behag om sommaren, helst när flera
säterstugor ligga nära hvarandra. Men om hösten är
vistelsen uppe på sätern långt ifrån behaglig. I synnerhet
längtar man därifrån under de långa, mörka nätterna, då
stormen tjuter och regnet slår mot fönsterrutorna.
167. Vallflickans visa.
Tidigt med solen jag följer min hjord ifrån by,
sjunger min psalm, och små fåglarna spela i sky;
tonerna ljuda i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
