Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 167. *Vallflickans visa (II) - 168. Åreskutan efter N. J. Andersson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troget jag vaktar för ulfven min betande hjord.
Vilddjuren fly för min bön och Guds skyddande ord,
medan jag vallar i skogen.
Själf är jag liksom det värnlösa lammet i skog,
men jag har också min herde, han känner mig nog;
honom jag följer i skogen.
Medan jag sjunger och talar med Gud för mig själf,
svara mig trastar och lamm och den brusande älf.
Jag är ej ensam i skogen.
168. Åreskutan.
Åreskutan i Jämtland eller Skutan, såsom den liksom
med ett smeknamn kallas, uppstiger som en kägla med
ganska bred bas från det underliggande landet. Detta är
alldeles icke högnordiskt. Det ser tvärt om leende och
täckt ut samt är fruktbart och bebodt. Då vi sågo fjället
från Frösön, Rödön eller Alsen, tyckte vi det vara helt hvitt
af kvarliggande snömassor, men på nära håll förekom det
oss snarare gråbrunt. Nedtill är det grönt af de mörka
granskogar och ljusa björklundar, som bekläda det till olika
höjd; upptill skimrar det här och där hvitt af spridda
snöfläckar. Genom Aresjön är berget skildt från det betydligt
lägre och platta Renfjället, och bakom det ses den
fortsättning däraf, som benämnes Mullfjället, och som har en mera
rödaktig färg.
Åreskutan kan bestigas från flera håll; hvilken väg
man än väljer, gör man klokast uti att anförtro sig åt en
vägvisare. Det finnes lägenhet att ridande komma upp på
höjden och att åka tvärs öfver densamma, men den, som
vill lära känna berget, dess djur- och växtvärld, torde
föredraga att vandra dit upp. Dock kräfves det att hafva en
smula senor i benen och goda lungor för att nå spetsen utan
alltför stor ansträngning, ty fjället är brant och vägen här och
där mödosam. Man vandrar genom området för barrskogen,
som här utgöres endast af gran. Tall finnes blott nere vid
Åreälfven. Höga träd ligga kullfallna öfver allt. Dem måste
man klifva öfver. Djupa kärrmarker, gungande mossar
utbreda sig i alla riktningar. De måste genomvadas. Sprit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
