Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 168. Åreskutan efter N. J. Andersson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande småbäckar måste öfverhoppas. Hinder på tnsen håll
måste besegras. Uppåt till en ganska ansenlig höjd skall
det bära. Är det en solig sommardag, kännes hettan, som
stundom uppgår till trettiofem grader och därutöfver, ganska
tryckande; högre upp gifva granarna ej mer någon skugga,
och snart blifva dessa träd allt mindre och liksom aftynande.
Are.
Granarna upphöra slutligen alldeles och efterträdas af
de vänligare ljusgröna björkarna uti ett område, där det
visserligen vore angenämt att hvila ut, om ej allestädes
vattensamlingar i gräset, som prydes af frodiga fjällväxter
med sköna blommor, gjorde det svårt att stanna där och
kasta sig ned. Här är växtligheten synnerligen yppig och
skön. Flera af de växter, som utgöra de lägre dalarnas
prydnad, hafva stigit upp hit och blandat sig i vacker sämja
med ombuden från högre och kallare områden. Örterna,
som vattnas af fjällbäckarna och värmas af en sol, som
lyser längre och är mera het och drifvande än i lägre trakter,
skjuta här upp till en annanstädes osedd höjd, svälla ut till
ovanliga former och stråla af en färgglans, som både är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
