Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 193. Fritjofs saga (III) - Fritjof går i landsflykt - Fritjof kommer till kung Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge och hans män skyndade ut på konungarnes drakar och
gingo på dem utåt fjärden, men, när de kommit ett stycke,
begynte drakarna sjunka, ty Fritjofs män hade natten förut
borrat hål i dem. Helge måste nu vända tillbaka och var
så vred däröfver, att han rasade. Han grep sin båge för att
skjuta Fritjof men spände den så häftigt, att bägge
båg-halsarna brusto. Fritjof for emellertid sina färde. Därefter
höllo konungarne ting och dömde Fritjof den djärfve fredlös
öfver hela landet.
Fritjof drog sedan vida omkring på vikingatåg och vann
därunder stort rykte och många ägodelar. Han dräpte
ill-gärningsmän och grymma vikingar, men bönder och köpmän
lät han vara i fred. När han så hade farit omkring på
hafvet i tre år, började han ledas vid härnaden och längtade
att återse fäderneslandet och sin forna trolofvade. Om hösten
seglade han därför åter till Norge och lämnade skepp och
manskap åt Björn, sedan han kommit öfver ens med honom, hvar
de skulle mötas nästa sommar. Därpå begaf han sig ensam
till Rings kungasäte*.
Fritjof kommer till kung Ring.
En dag fram på vintern satt kung Ring med sin
drottning och hoffolket i kungasalen. Då det mörknade, trädde
där in en gammal man, som var klädd i en vid och lång
kåpa af gammalt skinn och hade på hufvudet en luden mössa,
hvilken var neddragen öfver ansiktet. I hvardera handen
hade han en staf och gick mycket lutande men var dock
resligare än de andra männen i salen. När konungen blef varse
gubben, som stannat nere vid dörren, befallde han en hofsven
spörja honom, hvem han var, och hvarifrån han kommit. Den
gamle svarade: »I Anger vardt jag uppfödd, hos Ulf låg jag
i natt, och hem äger jag icke.» Sedan kung Ring fått höra
detta svar, sade han: »Den mannen synes mig tänka mer,
än han talar.» Därpå bad han främlingen träda fram till
högsätet och lägga af kåpan. Mannen gjorde det, och nu stod
han där i mörkblå lifrock med bredt silfverbälte om midjan;
därjämte hade han svärd vid sidan och en kostbar guldring
å handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
