Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 193. Fritjofs saga (III) - Fritjof kommer till kung Ring - Isfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När drottningen fick se ringen på främlingens hand, blef
hon blodröd i ansiktet och ville ej tala ett ord med honom.
Kung Ring däremot var mycket fryntlig och bad honom
blifva deras gäst öfver vintern. Han lofvade det, och så satt
han i Rings kungsgård i god välfägnad öfver vintern. Hos
alla kom han i stor gunst, ty han var vänlig och gifmild
mot hvar man.
Isfarten.
Kung Ring med sin drottning till gästabud far,
på sjön står isen så spegelklar.
»Far ej öfver isen!» den främling sad’,
»den brister, för djupt är det kalla bad.»
»Kung drunknar icke så lätt», sad’ Ring,
>;den, som är rädd, kan gå sjön omkring.»
Den främling blickar så mörk med hot,
han spänner stålsko i hast på fot.
‘Slädtrafvarn sätter med makt åstad,
han frustar lågor, han är så glad.
»Sträck ut», skrek kungen, »min trafvare god,
låt se, om du är af Sleipners blod!»
Det går, som stormen går öfver sjön,
den gamle ej aktar sin drottnings bön.
Men stålskodd kämpe står heller ej still’,
han far dem förbi, så snart han vill.
Han ritar mång runa i isens famn,
skön Ingeborg åker öfver sitt namn.
Så ila de fram på den glatta ban,
men under dem lurar den falska Ran.
Hon stöter ett hål i sitt silfvertak,
och släden ligger i öppen vak.
Skön Ingeborg vardt så blek på kind.
Då kommer den gäst som en hvirfvelvind.
Han borrar sin stålsko i isen fast
och griper i gångarns man med hast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
