Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 193. Fritjofs saga (III) - Kung Rings död och Fritjofs giftermål - Om Helge och Halfdan - 194. Ingjald Illråde efter O. Montelius m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en kort sjukdom dog kung Ring snart därpå,
och blef då stor sorg i hela landet, ty han hade varit en
god och vis konung.
Sedan den döde blifvit höglagd, gjordes ett präktigt
gästabud. Dit kommo äfven Fritjofs män, och dracks då på
samina gång kung Rings graföl och Fritjofs bröllop med
Ingeborg. Därefter mottog Fritjof riket och styrde det med
stor berömmelse.
Om Helge och Halfdan.
När konungarne Helge och Halfdan sporde, att Fritjof
äktat deras syster, tyckte de, att han handlat med mycket
stor förmätenhet. De samlade därför en talrik här och
drogo till Ringerike för att taga hämnd. Fritjof uppbådade
då sitt manskap och tågade ut mot de båda bröderna. I
striden kom han att skifta hugg med Helge och gaf honom
bane-sår. Därefter nödgades Halfdan gifva sig och sitt rike under
Fritjof på villkor, att han i stället för konung skulle blifva
höfding i Sogn och betala skatt, så länge Fritjof styrde
Ringerike. Men, när Rings söner själfva togo väldet öfver detta
land, begaf sig Fritjof till Sognefylke och blef där konung.
194. Ingjald Illråde.
I forna tider var Sverige deladt i många små riken,
som stodo hvart och ett under sin konung. Den förnämste
af de många konungarne var af ålder uppsalakonungen.
Han rådde nämligen för offren och templet i Uppsala, som
var landets största och mest berömda helgedom.
På konungastolen i Uppsala hade sedan gamla tider
^uttit konungar, som tillhörde ynglingaätten. Den siste af
dessa var Ingjald Illråde.
Det berättas om honom, att han som gosse brast i gråt,
när han en gång blef öfvervunnen i en lek med jämnåriga.
När Ingjalds fosterfar såg detta, tyckte han det vara
skamligt, att sonen till en uppsalakonung vore så blödig. Han lät
därför sin fosterson förtära ett stekt varghjärta. Därigenom
skulle gossen, trodde han, få ett annat sinne. Ingjald blef
ock modig och stark men därjämte grym och härsklysten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
