Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 194. Ingjald Illråde efter O. Montelius m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När den gamle fadern dog, skulle Ingjald enligt landets
sed taga riket i arf efter honom. Han gjorde då stora
tillrustningar för grafölet efter fadern. Förut hade väl
uppsalakonungen en stor gästabudssal, som rymde flera hundra
män, men Ingjald lät dock bygga upp en ny sal, som icke
va;r mindre än den gamla, och inreda den präktigt. Sedan
tillredde han ett stort gästabud och skickade sändemän till
kringliggande landskap för att inbjuda konungar och
storbönder att med sina män komma till Uppsala.
Sex konungar och många ansedda män antogo
inbjudningen och konnno med sina följen till Uppsala. Där
infördes de i den nya gästabudssalen. I denna voro sju
högsäten. Det största var afsedt för Ingjald. De andra
in-togos af de sex främmande konungarne. De öfriga, som
kommit till festen, satte sig på bänkarna nere i salen.
Den tiden var det sed, när arföl hölls efter konungar,
att den, som skulle mottaga arfvet, satt på pallen framför
högsätet, till dess den så kallade löftesbägaren (bragefull)
bars in. Då skulle arftagaren stå upp emot löftesbägaren,
aflägga ett löfte och sedan dricka ur den. Därefter skulle
arfvingen ledas upp i högsätet. Då var han kommen till
hela arfvet. Ingjald satte sig därför enligt gammal sed till
en början på pallen nedanför högsätet. Med glädje och
gamman firades nu festen i den stora salen, som glänste af
blanka vapen, hvilka gästerna hängt upp bredvid sig på
väggar och pelare. Men hastigt tystnade sorlet, ty nu bars
löftesbägaren in. Ingjald reste sig upp och sade med hög
röst: »Jag lofvar, att jag skall öka mitt rike med hälften åt
alla väderstreck eller ock sätta lifvet till.» Därpå tömde han
bägaren och steg upp i högsätet. Nu hade han tagit arfvet
efter sin fader. Gästerna hade med häpnad hört Ingjalds
stolta löfte, men de förstodo ej, hvad det innebar. De tänkte,
att han ville förstora sitt rike genom härfärder till främmande
land. Därför prisade de honom högligen. Ingjald satt en
stund kvar i högsätet. Festglädjen lät å nyo höra sig under
den rika välfägnaden. Sedan gick Ingjald in i den gamla
gästabudssalen, där största delen af hans folk var samlad.
Här aflade han samma löfte och gick sedan upp i högsätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
