Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 196. *Vikingen af E. G. Geijer (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då grep mig det forna, osynliga band,
mig lockade böljornas ras.
Jag strödde mitt gnid öfver städer och land
och slog min krona i kras
och fattig som förr med ett skepp och ett svärd
emot okända mål drog i vikingafärd
nppå hafvet.
Som vinden fria vi lekte med lust
på fjärran svallande sjö.
Yi människan sågo på främmande kust
på samma sätt lefva och dö.
Bekymren med henne städs bosätta sig;
men sorgen hon känner ej vikingens stig
uppå hafvet.
Och åter bland kämpar jag spejande stod
efter skepp i det fjärran blå.
Kom vikingasegel, då gällde det blod,
kom krämarn, så fick han gå.
Men blodig är segern, den tappre värd,
och vikingavänskap den knytes med svärd
uppå hafvet.
Och, stod jag om dagen å gungande stäf,
i glans för mig framtiden låg;
så rolig som svanen i gungande säf
ja,g fördes på brusande våg.
Mitt var då hvart byte, som kom i mitt lopp,
och fritt som omätliga rymden mitt hopp
uppå hafvet.
Men, stod jag om natten å gungande stäf,
och den ensliga vågen röt,
då hörde jag nornorna virka sin väf
i den storm, genom rymden sköt.
Likt mänskornas öden är böljornas svall:
bäst är vara färdig för medgång som fall
uppå hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
