Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 200. Sagan om bonden Åkes gästabud af C. G. Starbäck (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borddukar och dryckeshorn, nytt. I båda salarna var för
öfrigt allt präktigt och lyste af guld, och undfägnaden
var den yppersta i dem båda.
Ake hade förut varit Haralds faders man. När
gästabudet var slut, gjorde båda konungarne sig färdiga till
afresan, och deras hästar sadlades och leddes fram. Då gick
Ake inför konung Harald och ledde i handen sin son Ubber
som vid den tiden var tolf år gammal. »Om dig synes»r
sade han, »att min goda vilja förtjänar någon vänskap,
så låt min son njuta den till godo! Jag gifver honom i din
tjänst.» Konungen tackade Ake på det vänligaste och
lof-vade honom sin vänskap.
Sedan Ake därefter rikligen begåfvat konung Harald,,
gick han till konung Erik, som stod färdig med sitt folk att
stiga till häst, och var konung Erik något tung till sinnes.
Ake lät bära fram dyrbara gåfvor och förärade dem åt
konungen, men denne svarade stort intet därtill utan satte
sig uppo på sin häst. När han så red därifrån med sitt folk,
följde Ake med.
Yägen ledde öfver en stor skog, i hvilken de snart kommo.
Här frågade konung Erik Ake: »Hvarför delade du sålunda
välfägnaden mellan mig och Harald, att han skulle hafva,
den bästa delen af allt, ehuru du vet, att du är min man?»
»Jag tänkte, konung», svarade Ake, »att hvarken du eller dina
män skulle hafva saknat någon välfägnad hos mig. Men
orsaken därtill, att alla gamla redskap voro hos dig, är den,,
att du nu är gammal men konung Harald i sin bästa ålder,,
hvarför han äfven fick alla de nya redskapen. Men beträffande
det, hvarom du påminde mig, att jag skulle vara din man,
vet jag icke, hvarför jag icke likaväl kan kalla dig min
man.» Då drog Erik i vrede sitt svärd och högg Ake
bane-sår, hvarpå han red bort.
Konung Harald, som ännu en gång, innan han red bort,,
ville tacka Ake, lät kalla honom till sig. Ake kunde dock
icke träffas i gården. Då begåfvo sig några män på den
väg, konung Erik tagit, i tanke att där träffa Ake. De
funno hans döda kropp ett stycke från gården. Med budskap
härom återvände de till konung Harald. Denne ropade då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
