Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 201. *Odalbonden af E. G. Geijer (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej buller älskar jag och bång,
hvad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår af stormens gång,
af blixten, sen den lyst.
Men tyst lägger tiden stund till stund,
och du täljer dock icke dess dar,
och tyst flyter böljan i hafvets grund,
fast regnbäcken skrålande far.
Så går ock jag en stilla stig;
det spörs om mig ej stort.
Och mina bröder likna mig,
hvar en uppå sin ort.
Yi reda för landet den närande saft,
vi föda det, brödet är vårt.
Af oss har det hälsa, af oss har det kraft,
och, blöder det, blodet är vårt.
Hvar plåga har sitt skri för sig,
men hälsan tiger still’.
Därför man talar ej om mig,
som vore jag ej till.
De väldiga herrar med skri och med dån
slå riken och byar omkull;
tyst bygga dem bonden och hans son,
som så uti blodbestänkt mull.
Mig mycken lärdom ej är tung;
jag vet blott, hvad är mitt.
Hvad rätt är, ger jag Grud och kung
och njuter resten fritt.
De lärda, de rika de bråka sitt vett
att röna, hvars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värft med sin svett,
och som man värjt med sitt blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
