Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 201. *Odalbonden af E. G. Geijer (IV) - 202. Nials saga af A. Ekermann (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag går ej ständigt stngan kring,
ty, blir mig hågen varm,
jag vandrar npp till Svea ting
med skölden på min arm.
Med mång ord talar vår lagman ej
för kungen i allmän sak,
men kraftigt är allmogens ja eller nej
under vapnens skallande brak.
Och, om till krig han uppbåd ger,
då gå vi man ur gård;
där kungen ställer sitt baner,
där drabbar striden hård.
För älskade panten i modersfamn,
för fäder, för hem vi slåss.
Och, känner ej ryktet vårt dunkla namn,
Svea konungar känna oss.
Så sjunger gladt vid sprakande spis
i den kalla vinterkväll
den gamle man uppå bondevis
med söner sin’ i sitt tjäll.
Han sitter och täljer sin ålders staf;
må hans ätt ej i Sverige se slut!
Yäl bondens minne sänks uti graf,
men hans verk varar tiden ut.
202. Nials saga.
Nial hette en man, som bodde å Bergtorsvall på Island.
Han var mycket rik samt till utseendet fager men hade
intet skägg. I lagkunskap var ingen hans like. Dessutom
var han klok och hjälpsam, hofsam och ädel samt gaf goda
råd åt hvar och en, som vände sig till honom. Hans hustru
hette Bergtora. Hon var en kärnkvinna, pålitlig men
hård-sint. Hon och Nial hade sex barn, tre söner och tre döttrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
