Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 203. Slaget vid Svolder efter P. A. Gödecke (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skepp mer än Ormen långe. Dit hade samlat sig allt hans
manskap, som ännu kunde strida. Yildt rasade striden.
Ormen långe var på alla sidor omgifven af fientliga skepp.
Men än stod Olof Tryggvesson med högburet hufvud i aktern
på Ormen och ledde striden. Närmast honom stod Ejnar
Tambaskälfver, Norges ypperste bågskytt. För hans pilar
föll mången fiende. Men hastigt kom en pil och krossade
med stort brak hans båge. »Hvad var det, som brast med
sådant brak?» sporde Olof Tryggvesson. Ejnar svarade:
»Norge ur din hand, konung.» »Gud råder för mitt rike men
icke din båge», svarade Olof. »Tag min båge, och skjut!»
»För vek är konungens båge», sade Ejnar, sedan han
försökt att spänna den. Därpå kastade han den ifrån sig och
kämpade med sköld och svärd. Under hela dagen hade
konung Olof skjutit än med båge och än med kastspjut och
då alltid med två kastspjut på en gång. Då han såg sina
män ej vinna något med svärden, ropade han till dem:
»Hvarför svängen I svärden så svagt? Jag ser, att de icke
bita för er.» Då svarade Kolbjörn stallare: »Svärden äro
slöa, herre konung, och mycket sönderhuggna.» Då gick
konungen ner i förrummet, öppnade högsäteskistan och tog
fram därur en mängd hvassa svärd, som han gaf sina män.
Ändtligen vardt manfallet på Ormen så stort, att Erik
jarl kunde reda sig till äntring. Han blef dock slagen
tillbaka. Men snart försökte han ännu en gång. Från alla
håll stormade hans folk upp på Ormen långe. Olofs
kvar-lefvande kämpar drogo sig tillbaka upp till lyftingen, där
deras konung var. De kämpade väl ännu med mandom och
tapperhet men kunde dock ej värja sig. Inom en stund
hade nästan alla de få, som ännu lefde kvar, fallit. Då
kastade sig Olof Tryggvesson i hafvet med skölden öfver
hufvudet. Efter den tiden vardt han ej sedd i Norden.
Många sägner finnas om konung Olof Tryggvessons slut.
En berättar, att konung Olof dykt under skeppen samt
simmat till ett vendiskt skepp, som tagit upp honom och
satt honom i land. Därefter skall han hafva begifvit sig
i vallfärd till det heliga landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
