Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 204. Om Torgny lagman efter Snorre Sturlason (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204. Om Torgny lagman.
1.
Då Olof Skötkonung rådde i Sverige, var i Tiundaland
en lagman, som hette Torgny. Hans fader hette Torgny
Torgnysson. Deras förfäder hade varit lagmän i
Tiundaland under många konungars tid. Torgny var nu hunnen
till hög ålder och hölls för den visaste man i Sverige.
Han hade stort hof omkring sig.
Konung Olof ansågs däremot icke så vis, som det höfdes
en konung, och landets inbyggare knorrade öfver hans
styrelse. Särdeles voro västgötarne missbelåtna med det
krig, som konungen orättrådigt förde mot norske konungen
Olof den digre. Den svenske konungen ville ej sluta fred.
För denna hans envishet ledo gränsboarne mycken skada.
Då företog sig deras jarl, Ragnvald Ulfsson, att resa till
uppsalakonungens hof och svearnes stora ting ^ör att söka
utverka fred. I sitt sällskap hade han såsom
fredssände-bud norske konungens stallare Björn och dennes män.
En dag mot kvällen kom Ragnvald jarl till Torgny
lagmans gård, som var stor och präktig. Där voro många
män, som undfingo jarlen väl och togo mot hans hästar och
ridtyg. Jarlen gick in i stugan. Där var mycket folk,
och i högsätet satt en gammal man. En så stor karl hade
Björn och hans följeslagare aldrig sett. Skägget var så
långt, att det låg honom i knäet och bredde ut sig öfver
hela bröstet. De norska sändebuden fylldes i sitt sinne
med vördnad, när de sågo honom. Ragnvald jarl gick fram
och hälsade Torgny. Denne tog väl emot jarlen och bad
honom sitta i högsätet på andra sidan midt emot sig.
Det dröjde några dagar, innan jarlen bar fram sitt
ärende. Ändtligen bad han Torgny om ett samtal i
närvaro endast af Björn och hans följeslagare. Då tog jarlen
till orda och sade, att Olof, Norges konung, hade sändt
sina män öster ut för att göra fred. Därjämte talade han
länge om den olägenhet, som västgötarne hade däraf, att
ofred rådde mellan dem och Norge. Han sade vidare, att
han lofvat följa de norska sändebuden till sveakonungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
