Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 221. Berättelser om Gustaf Vasa i Dalarne efter A. Fryxell (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narnes tanke». Gustaf fortsatte nöjd med denna början sin
väg till den vid norra änden af Siljan belägna Mora socken,
en bland de äldsta och folkrikaste i Dalarne. Prästen
därstädes, Jakob Persson, mottog honom vänligt men vågade
för danskarnes efterspaningar ej hysa honom i prästgården.
Han anförtrodde honom därför åt en bonde i
Utme-lands by, kallad Tomt Mats Larsson. Denne gömde honom
i en hvälfd stenkällare, dit man nedgick genom en lucka
på golfvet. Snart kommo danska spejare dit, men Tomt
Mats hustru, Margit, som höll på att brygga julölet, ställde
hastigt ett kar öfver luckan, så att danskarne ej märkte
densamma, och Gustaf undkom äfven denna fara.
4.
Litet därefter — det var en helgdag under julen, just
då morakarlarne kommo ur kyrkan — uppsteg herr Gustaf
på en liten kulle vid Mora kyrkogård för att tala till den
samlade menigheten. Den låga middagssolen stod midt
öfver det rätt i söder liggande Esundaberget och spridde
ett klart sken öfver den snöiga nejden. En frisk
nordanvind blåste, hvilket af morakarlarne anses som ett godt
tecken. De samlade sig alla omkring Gustaf och betraktade
uppmärksamt den unge, manlige herren, om hvilkens
oskyldiga lidanden de redan hört talas så mycket.
Han upphäfde nu sin röst och talade dem ljudligen
till. Han förtäljde om den omilde konung Kristians
framfärd där nere i Stockholm: huru han tagit Sveriges rikes
råd och ädlingar af daga, huru han skickat fru Kristina
och andra ädla fruar i fångenskap till Danmark, och huru
han ville lägga hela Sveriges rike under hård träldom och
förgöra all dess urgamla frihet. Snart komme nu ordningen
till bönderna att blifva mål för hans grymhet. De redliga
dalamännen kunde nog minnas, huru utländska fogdar i
deras bygd farit fram, och Jösse Erikssons likar hade de
nu hvar dag att vänta. Måtte de därför ock draga sig
Engelbrekts dagar till minnes och snarligen skynda att
åter jaga förtryckarne ur Sverige! Själf erbjöd han sig att
blifva deras anförare, om de ville stå honom manligen bi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
