Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 225. Reformationen efter O. Alin, A. Fryxell m. fl. (III) - 7. Riksdagens beslut att indraga kyrkans öfverflödiga egendom och att antaga den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörda». Slutligen började bönderna ropa, att, om man ville
tänka rätt på saken, hade Gustaf ej gjort dem någon
orätt; köpstadsmännen instämde och sade, att de ville våga
lif och lefverne med konungen; Stockholms borgare
förklarade öppet, att de ville hålla hufvudstaden konungen till
handa under de närmaste tre åren och längre, om det
be-höfdes. Alla begärde veta, hvad deras mening var, som
borde gifva första rösterna, nämligen rådet och adeln, »så,
att menige man måtte veta, hvad de skulle gilla». En del
bönder förklarade till och med, att, om ej rikets råd ville
föra saken till slut, så ville de göra det och det på ett
sätt, som icke skulle båta alla.
Laurentius Andrese gaf då tecken, att han ville tala,
men detta behagade icke Ture Jansson, utan kanslern blef
strax nedtystad.
Då uppträdde Magnus Sommar, biskop i Strängnäs,
klappade i händerna och begärde ljud. Sedan han erhållit
det, föreställde han de församlade, huru vådligt det vore
att låta Gustaf resa ur riket, huru öfvergifvet och
försvarslöst det då skulle blifva. Han sade vidare, att Gustaf
vore den ende, som kunde fullborda, hvad som med Guds
hjälp vore börjadt, och att det vore omöjligt för dem att
gifva honom lösen för allt det fasta gods, han ägde i
riket. Han tackade Ture Jönsson för hans goda mening att
vilja tjäna och skydda kyrkans personer, men han
fruktade, att de däraf skulle röna mera ondt än godt. Det
vore illa, om de skulle blifva så beskyddade, att hela riket
därigenom komme på obestånd och i fördärf. Hellre ville
de taga tiden sådan, som den kunde blifva.
Efter biskopens anförande synes en öfverläggning
mellan frälsemännen hafva begynt. Slutligen kom man
öfver-ens om att anställa ett samtal mellan lutherska och
katolska andliga, på det »att de andra, som voro världsliga,
måtte veta, hvad de skulle rätta sig efter». Ett samtal
mellan Olaus Petri, den nya lärans kämpe, och Peder Galler
den katolska kyrkans försvarare, kom också till stånd.
Till en början hade dock en stor del af åhörarne föga
gagn däraf, ty den förre talade svenska och den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
