Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 225. Reformationen efter O. Alin, A. Fryxell m. fl. (III) - 7. Riksdagens beslut att indraga kyrkans öfverflödiga egendom och att antaga den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
latin. Ändtligen begynte några bedja, att båda måtte tala
svenska, på det alla skulle förstå, hvad som sades.
Samtalet räckte långt in på natten.
På tredje dagen samlades åter riksdagen. Bönder och
köpmän yrkade nu ifrigare än förut, att man måtte fatta
beslut. De sade, att, om adeln ville deras ofärd, skulle
de förena sig med konungen och med honom vända sig mot
adeln. Detta verkade. Några västgötaherrar bådo Ture
Jönsson, att han ej skulle hålla sig »så styf» mot konungen.
Detta kunde hafva till följd, att ingen af dem komme
därifrån med lifvet. Herr Ture gaf nu vika, »dock», lär han
hafva sagt, »skall konungen icke bringa mig till något
lutheri; vill han icke vara god, få vi väl råd med honom
en annan tid». Nu beslutade ständerna att till konungen
skicka ombud, hvilka skulle föreslå, att han fortfarande
ville vara deras konung. De ville troget lyda och bistå
honom. Konungen svarade ombuden, att han ville blifva
fast vid hvad han sagt. De sökte då med knäfall och tårar
beveka honom men förgäfves. De måste återvända med
oförrättadt ärende. Nya ombud sändes, men de återkommo
med samma svar. Oron och bestörtningen nådde nu sin
höjd. Somliga gräto, andra ropade, andra rådplägade.
Modet sjönk hos de öfvermodiga. Till och med Ture Jönsson
och biskop Brask voro rådvilla. I böndernas blickar läste
de nogsamt, hvad herrarne hade att vänta af dem.
Emellertid sände man bud på bud till konungen och bad
slutligen, att han måtte komma till dem. Nu fann Gustaf, att
tiden var inne att gifva efter, och lofvade att komma till
ständerna följande dag.
Den fjärde dagen infann sig Gustaf åter på riksmötet.
Där mottogs han med stor vördnad, och allt af gjordes efter
hans vilja. Riksdagen beslutade sålunda, att biskoparnes,
domkyrkornas och klostrens öfverflödiga inkomster skulle
anslås till kronans behof, att det frälsegods, som efter den
s. k. Karl Knutssons räfst hade kommit under kyrkan,
skulle af kronan och äfven af adeln få återbördas, samt
slutligen att Guds rena ord skulle predikas öfver allt i
riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
