Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 230. Den liturgiska striden efter O. Alin och C. G. Starbäck m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fecht. Tillsamman med denne sammanskref han några
artiklar rörande åtskilliga ceremonier vid gudstjänsten,
särskildt sättet för nattvardens firande. Dessa genomdref
konungen på ett kyrkomöte i Stockholm. Strax därefter
utnämnde han till ärkebiskop Laurentius Petri (Gothus),
en lärd och välvillig man af ett fogligt och eftergifvande
lynne. Då Laurentius i de kyrkliga frågorna närmade sig
konungens åsikter, behöfde denne ej frukta något kraftigare
motstånd af honom vid sina tilltänkta förändringar med
svenska kyrkan.
Kort därefter förmåddes ärkebiskopen godkänna sjutton
artiklar, som konungen och Fecht uppsatt. I dessa gillades
klostrens återställande, helgonens hedrande, förböner för de
döda samt upptagandet af flera den gamla kyrkans
ceremonier. Sedan dessa antagits på ett mindre prästmöte i
Stockholm, blef ärkebiskopen invigd med all katolsk ståt år 1575.
Året därefter tog konungen ett nytt steg, som skulle
blifva ännu mer afgörande för kyrkan. Han utgaf
nämligen en ny liturgi eller gudstjänstordning, som helt och
hållet afvek från den dittills brukliga, i det den upptog
en stor del af den katolska mässan med dess många
ceremonier. Boken var tryckt både på latin och svenska samt
blef kallad Röda boken, emedan den hade föda permar.
I företalet, som ärkebiskopen skrifvit, hette det, att
fromheten bör uppenbara sig i hela människans lif, hennes
tal och åtbörder, och det var sådana fromma åthäfvor, man
nu ville framkalla hos prästerna. Själf förklarade
konungen senare, att han med denna bok »icke velat förändra
något i religionen utan blott föröka mässordningen med några
gudfruktiga kyrkseder och kristliga böner».
Snart började motståndet visa sig. Hertig Karl
vägrade att låta den nya handboken användas, och prästerna
i hertigdömet förbundo sig att icke antaga några nya
ceremonier. Äfven i hufvudstaden blef den motsagd, i det
tvenne präster vägrade att fira jungfru Marias födelses
högtid, som liturgien föreskref. Ännu större blef oron i
Uppsala. Där hade ärkebiskopen juldagen mässat på latin,
och detta uppkallade en af lärarne vid högskolan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
