Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 230. Den liturgiska striden efter O. Alin och C. G. Starbäck m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftigt motstånd. Icke mindre ovilja rönte boken rundt
omkring i landet. Häraf retades konungen. Liturgiens
förnämsta motståndare afsattes eller togos i fängsligt förvar,
och en riksdag utlystes för att få liturgien erkänd. De
världsliga stånden gåfvo strax sitt bifall till den nya
mässboken. Efter ett ihärdigt motstånd af biskopen i
Linköping undertecknades den äfven af prästerna.
Under allt detta närde påfven hoppet att helt kunna
vinna konungen och genom honom sedermera äfven
Sveriges folk för den romerska kyrkan. Han hade redan sändt
jesuiter till Sverige för att arbeta på konungens
omvändelse. En af dem var mycket verksam för liturgien. Dels
ville han därigenom vinna konungen, dels ansåg han den
nya mässordningen bäst främja den katolska kyrkans
syften. Slutligen inledde konungen underhandlingar med
påfven. Han hoppades, att påfven skulle för att vinna svenska
kyrkan medgifva sådana ändringar i lära och kyrkoordning,
som han föreslog. Därtill nekade dock påfven. Då
upphörde underhandlingarna, och en tid därefter lämnade
jesuiterna landet.
Genom påfvens omedgörlighet svalnade konung Johan
i sin tillgifvenhet för katolicismen, och efter drottningens
död förlorade katolikerna allt inflytande vid hofvet. Men
sin halfkatolska gudstjänstordning älskade han lika högt
som förr. Retad af motståndet från präster och biskopar
började han nu gå mera våldsamt till väga. Folket
förbjöds att erlägga tionde till de präster, som nekade att
begagna liturgien, och biskopen i Linköping, som
offentligen uppträdt mot densamma, blef på ett prästmöte i sin
egen stiftsstad afklädd sin biskopliga skrud och afsatt från
ämbetet. Väl lyckades konungen få biskoparnes löften att
främja liturgien, men sin broder, hertigen, och dennes
prästerskap kunde han aldrig förmå därtill. Den afsatte
biskopen och andra af konungen förföljda präster funno skydd
hos hertigen, ja, denne var djärf nog att till biskop i
Strängnäs utnämna en af liturgiens häftigaste motståndare.
Den missämja, som däraf framkallades mellan bröderna,
bilades slutligen på ett möte i Vadstena. Det blef då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
