Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 246. Karl XI:s reduktion efter N. Höjer o. T. Knös (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ofrälse stånden lugnades, utan att adeln stöttes alltför
mycket. Han önskade nämligen förena rikets krafter till
nya strider och, som han hoppades, till nya eröfringar.
Vid den riksdag, som sammanträdde 1655, framställde
konungen till öfverläggning frågorna om krig mot Polen
och om erforderliga medel därtill. Då nödgades adeln
medgifva, att en fjärdedel af alla förläningar, som bortgifvits
sedan Gustaf II Adolfs död, skulle indragas till kronan.
Reduktionen sattes äfven i verket, ehuru den framkallade
mycket missnöje, men hämmades slutligen genom stora
svårigheter vid utförandet samt genom kriget. Därtill kom
konungens snart inträffade död. Genom denna reduktion, som blifvit
kallad fjärdepartsräfsten, indrogos under Karl Gustafs
regering dock så många gods, att kronans ränta ökades med
nära 78,000 daler silfvermynt. Karl XI:s förmyndare
fortsatte till en tid reduktionen, men efter hand afmattades den,
under det att regeringen åter började frikostigt utdela
förläningar. Den penningbrist, som uppkom så väl därigenom
som ock genom den rådande slappheten i förvaltningen, sökte
den afhjälpa på annat sätt, bland annat genom att mottaga
understöd (subsidier) från främmande makter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
