Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 248. Jäsper Svedberg efter C. E. Fahlcrantz (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att aldrig någon morgon eller afton glömma att anbefalla
sig i Guds hand.
I Falu skola, där han sedan sattes, lärde han föga.
Sedermera vistades han i tre år vid Uppsala universitet.
Därifrån begaf han sig till universitetet i Lund, där han
tillbringade fem år. Under dessa inhämtade han grundliga
kunskaper men lärde ock att yfvas däröfver samt blef
be-gifven på flärd och fåfänga. »Jag skaffade mig», säger han,
»en lång svart peruk och därtill en stor, lång rock samt
ett axelskärp, såsom fina herrar brukade på den tiden.»
Då Svedberg, sedan han från Lund återvändt till Uppsala,
besökte teologie professor Brunner därstädes, betraktade
honom denne allvarlige man med stora ögon och frågade, om han
tänkte blifva präst, han, som bar fina kläder som hofmännen.
Svedberg gick strax hem och sålde bort all sin grannlåt
samt köpte sig en enkel klädedräkt. »Detta skedde», yttrar
han, »i en lycklig stund.» Från denna tid började han ett
annat lif och utbildade sig under stilla och träget arbete
till präst.
2.
Först vid nära trettio års ålder blef Svedberg prästvigd.
Två år därefter kallades han till tjänstgöring vid konung
Karl XI:s hof. Där uppträdde han med stor frimodighet
och kraft som en rättsinnig ordets förkunnare. Med lågande
nit straffade han så väl hofvets som den tidens i allmänhet
gängse synder. Särskildt uppträdde han med stor ifver
mot orättvisa och förtryck, äfven då han ansåg dem som
följder af konungens egna beslut.
Mången blef förargad öfver den oförskräckte
hofpredi-kantens allvarliga bestraffningar af det, som syntes honom
orätt, och sökte nedsätta honom hos Karl XI, men konungen
lyssnade ej till förtalet utan aktade honom fortfarande
högt för hans öppna och oförfärade vittnesbörd. »En gång»,
berättar Svedberg, »predikade jag mäkta skarpt mot den
obarmhärtighet, som då omänskligen utöfvades vid
indragningen af kronogodsen. En hög herre gick därefter upp
till konungen och sade: ’Skall prästen få predika på detta
sätt? Han borde hålla inne med sådant.’ Konungen frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
