Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 254. Arvid Bernhard Horn efter R. Tengberg och O. Sjögren m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle krigskamratens förändrade tänkesätt blef ingen
hemlighet för Karl XII. När Horn år 1715 efter konungens
återkomst till sitt förödda land uppvaktade honom, blef
han mottagen med mycken köld, och det säges, att konungen
yttrat till honom: »Grefve Horn, ni har blifvit ett hufvud
högre, sedan jag såg eder sist.»
Under Karl XII:s sista år blef rådet nästan försatt i
overksamhet. Karl regerade då mera enväldigt än tillförene;
han tog allt mindre råd af svenska män och lämnade i
stället sitt öra åt utländingar.
4.
Sedan skottet vid Fredrikshall ändat hjältekonungens
lif, var Horn den, som förnämligast dref igenom, att ett
friare statsskick blef infördt. Horn hade helst velat
återställa det gamla rådsväldets och högadelns makt. Han
yttrade, när enväldet var afskaffadt: »Nu hafva vi satt
en gräns för enväldet, sedan skola vi ock sätta en gräns
för själfsvåldet.» Men han lyckades ej däruti. Riksdagen
behöll den makt, den en gång erhållit. En enväldig riksdag
kom i stället för en enväldig konung. Riksdagen ensam
hade rätt att stifta lag och bevilja skatt. Därjämte skulle
den uppsätta förslag till rådsämbeten samt granska
regeringens åtgärder. Utan riksdagens samtycke skulle
anfallskrig ej få begynnas. Riksdagen skulle sammanträda hvart
tredje år och däremellan så ofta, som regeringen ansåge det
behöfligt. Konungen skulle alltid instämma med den
maktägande riksdagen. Regeringen skulle handhafvas af konung
och råd. Vid rådets öfverläggningar skulle beslut fattas
enligt flertalets åsikt. Därvid hade hvarje rådsherre en röst
och konungen två samt utslagsrösten.
Ulrika Eleonora, som ej kunde glömma, att Horn tvingat
henne att afsäga sig enväldet, afskedade honom egenmäktigt
från rådsämbetet. Han drog sig då undan till sitt gods,
Ekebyholm, men redan 1720 blef han nämnd till
kanslipresident. Därefter blef han den ledande mannen i Sverige
under aderton år.
Med försiktighet och klokhet ledde han rikets styrelse.
Framgångsrikt sökte han bevara freden och förstod att där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
