Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 265. Johan Olof Vallin (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem var svenska akademiens sekreterare, Nils von
Rosen-stein. Denne rådde Vallin att låta prästviga sig, helst han
hade mycken böjelse för den prästerliga banan och dittills
afhållits därifrån endast af sin sjuklighet. Vallin följde
rådet, kallades till huspredikant hos en baron Hamilton,
hvars sons lärare han var, och blef snart därefter utnämnd
till teologie adjunkt vid krigsakademien på Karlberg. Här
undervisade han kadetterna och predikade hvarje söndag.
För allt detta hade han endast 155 kronor i lön. Han hjälpte
sig dock fram utan skuldsättning, och själf har han om
denna tid af mödosamt arbete och knapp utkomst yttrat,
att den var den gladaste och mest sorgfria i hans lefnad.
Länge stannade han dock ej kvar på en så underordnad
plats. Han befordrades tid efter annan till teologie lektor
vid krigsakademien och kyrkoherde i Solna, till kyrkoherde
i Adolf Fredriks församling i Stockholm, till domprost i
Västerås, till pastor primarius i Stockholm och slutligen, år
1837, till ärkebiskop. Endast tvenne år fick han innehafva
detta ämbete. Döden bortryckte honom den 30 juni 1839.
2.
Tidigt röjde sig Vallins anlag för skaldekonsten. Redan
vid tio års ålder hälsade han på vers sin fader, när denne
kom tillbaka från finska kriget, och Falu tidning upptog
i sina spalter tillfällighetsverser af skolgossen Johan Olof
Vallin. Innan han hunnit mannaåldern, hade han författat
skaldestycken, som belönades med svenska akademiens pris,
och de många sköna sånger, med hvilka han sedermera
uppträdde, grundläde snart hans anseende såsom en bland
Sveriges skalder af första ordningen. Bland hans talrika
dikter torde företrädesvis böra nämnas: Sjömannen, Hösten,
Försakelsen, Hemsjukan, Dödens ängel.
Men, huru ansedd än Vallin var för sin världsliga
diktkonst, vann han dock sin största ryktbarhet som andlig
skald eller psalmdiktare. Såsom sådan förvärfvade han sig
rätt till det honom gifna ärenamnet »Davidsharpan i
Norden». — I den kommitté, som blifvit nedsatt för att utarbeta
en ny psalmbok, förordnades Vallin till ledamot, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
