Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 270. Erik Gustaf Geijer (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ransäter är beläget nära Klarälfven i en naturskön
trakt, rik på skogklädda berg och vattendrag. I närheten
reser sig i afsatser den betydande Ransätershöjden. I
dalgången nedanför framflyter en å. Denna kommer från den
vilda Ransjön, som ligger en half mil längre norr ut.
Under sitt lopp än vidgar sig ån till lugnare vatten, som
om-gifver små vackra holmar, än tränges den ihop mellan
stränderna, som bilda en smal ränna, än forsar den utför
sten-branter och slingrar sig i många bukter, till dess den
faller ut i Klarälfven. Yid denna å lågo inom en fjärdedels
mil icke mindre än tre järnbruk. Trakten företedde
härigenom särskildt om vintern ett synnerligen rörligt och friskt
lif. Det var i denna på en gång täcka och storartade natur,
i denna lifliga och verksamma omgifning, som Erik Gustaf,
äldst ibland sju syskon, växte upp som en stark, glad och
hurtig gosse. Länge talade man där i bygden om huru djärft
han klättrade i bergshöjderna, som stupade ned mot
Ransjön, samt huru han för öfrigt utmärkte sig i allehanda
kroppsöfningar. Kärleken för manliga idrotter följde honom
också hela lifvet igenom. Så kunde man få se honom
ännu på gamla dagar med lust deltaga i de ungas
skridskofärder.
Geijers barnaår voro mycket lyckliga.
Föräldrahemmet var gladt och gästfritt och utmärkte sig för enkla,
gammaldags seder. Mycken bildning fanns där äfven, i
synnerhet lifvades det af kärlek till musik och vitterhet.
Själf fick Geijer redan vid sex års ålder börja att spela
klaver, hvarigenom grunden lades till det musikaliska
konstnärskap, som blef en af hans lifs skönaste njutningar.
Flitigt förelästes och beundrades de bästa verken af vårt
lands förnämsta vittra författare. Från detta lyckliga,
bild-ningsälskande hem gick Geijer ut i världen med ett friskt,
redligt sinne, öppet för allt stort, godt och skönt. Minnet
af detta älskade hem följde honom också lifvet igenom.
Härom vittna dessa innerliga ord från hans mannaår: »Jag
tackar Gud för de bästa föräldrar. Minnet af den lyckliga
fläck, som deras hulda vård helgade, ligger som ett solsken
i mitt bröst. Det är den fristad i mitt innersta inre, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
