Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 270. Erik Gustaf Geijer (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jäg tycker ungdomskällan ännu sorla. Allt, hvad vårens
grönska har saftigt, hvad skogens skugga har svalkande,
den friska böljan har vederkvickande — lukten af granris
och blomster, landtluft, morgonluft —, allt detta lefver och
är närvarande i detta minne.»
Yid tolf års ålder sändes Geijer till läroverket i
Karlstad. Detta genomgick han med stor heder och kunde om
hösten 1799, innan han fyllt sjutton år, afgå till
universitetet i Uppsala försedd med särdeles goda kunskapsbetyg.
Hans plan hade hittills varit att utbilda sig för något
praktiskt yrke. Helst ville han studera bergsvetenskapen.
Men, sedan han kommit till Uppsala, bestämde han sig
snart nog för den lärda banan, Faderns önskan var, att
han redan vid 1803 års promotion skulle blifva filosofie
magister. Men den samvetsgranne ynglingen, som icke ville
vinna denna lärdomsgrad utan grundlig förberedelse, ansåg
sig icke kunna uppfylla denna önskan, i synnerhet som
han måste ägna en stor del af sin tid åt två yngre bröders
undervisning. Fadern ville då, att han skulle under
någon tid försöka sig som lärare i ett enskildt hus. Genom
en gammal väns bemedling blef han också föreslagen till en
sådan befattning hos en högt uppsatt man. Men denne
skref till svar, att han i Uppsala hade förfrågat sig om
Geijer och fått höra, att han vore en yngling utan stadga.
Detta orättvisa omdöme upprörde honom djupt. »Jag tyckte
mig utpekad för hela världen», säger han härom. »Mitt hela
väsende kom i uppror för att afskudda den oförtänkta
namnkunnigheten genom en bättre.» I hemmet, där han för
tillfället vistades, började han i hemlighet skrifva ett äreminne
öfver Sten Sture den äldre, hvilket ämne svenska
akademien utsatt till täfian år 1803. Ark efter ark af hvad han
skref gömde han i ett gammalt väggursfodral, för att ingen
skulle hafva någon vetskap om hans förehafvande. Skriften
vann akademiens stora pris, — en framgång, som väckte
utomordentligt uppseende, helst då den vunnits af en
tjugo-åring. Geijer hade härigenom med ens fått ett aktadt
namn och skaffat sig upprättelse för det ogynnsamma
vitsord, som kort förut fällts om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
