Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 289. *Källan af A. M. Lenngren - 290. *Sparfven af C. L. Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289.
Genom dalens stilla famn
lilla källan tyst sig bryter.
Bortskymd hennes bölja flyter
obemärkt och utan namn.
Men, då vid dess lugna flod
vandrarn, trött af möda, dignar,
Källan.
glad han hennes skatt välsignar
för sitt vederkvickta mod.
Måtte himmeln höra mig!
Må dess fadersgodhet gifva,
att mitt lif en bild må blifva,
lugna källa, utaf dig!
290. Sparfven.
Nu tindra julljus, kära gäster väntas,
af barnen ren på förstudörren gläntas,
när bjällerklangen hörs från frusna sjön.
Men, vännen min, förrän du granen tänder,
strö kornet ut, strö ut med fulla händer
åt sparfvarna, som hoppa kring på snön!
När våren nalkas oss med tusen under,
med blom och sorl och doft i gröna lunder,
vi hälsa gladt en vingad sångarsläkt.
När då på skiftrik vinge solljus glittrar
och hela skogen jublar blott och kvittrar,
hvem minns väl sparfven i hans simpla dräkt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
