Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 296 A. Ur ett tal i svenska akademien vid julen 1890 af E. H. V. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle tro, är det just den i yttre hänseende starkare, som
måste vika. Filistéernas jätte föll för en gosses slungsten,
Alexander eröfrade halfva Asien med sin lilla grekiska falang,
Napoleon lade Europa för sin fot ej med stora arméer utan
med sitt fältherresnille. Och, när han, hvars minne alltid den
20 december sväfvar öfver oss, när Gustaf Adolf med djärft
mod och klar blick för hvad historien då kräfde af vårt folk
érog ut i härnad mot Tysklands mäktige kejsare och furstar,
hut ringa var icke Sverige då! Rätt mången nutida stad skulle
ujtån svårighet kunna inrymma ett långt större antal människor,
än hela den befolkning var, som då talade svenskt tungomål.
Historieforskare säga oss, att denna befolkning blott uppgick
till 900,000 personer, — Med en liten handfull krigare ur detta
lilla folk förmådde dock Gustaf Adolf rädda samvetsfrihetens
sak ej blött för sitt land utan för hela norra Europa, ej blott
för sin tid utan äfven för vår och för kommande tider. Och,
när hans ädle kansler afslutade kriget, då hade det lilla Sverige
höjt sig till att blifva en stormakt i vår världsdel.
Ännu ett namn må betyga för oss, att den tyngd, som
sänker stridernas vågskål, visst icke behöfver vara af materiell
beskaffenhet. I det ögonblick, då John Ericsson sände ut det
lilla tornskepp, som på några timmar vände den
nordamerikanska jättestridens gång, dä uppvägde för visso en ringa
mekanikers hufvud — vi glädja oss, att det var en svensk
mekanikers hufvud — ensamt för sig väldiga härmassor och
millioner dollars.–
Må vi då älska vårt land och lära våra barn att gifva det
sin kärlek! Det förtjänar den i sanning.
Låt oss älska det i dess historia och i dess minnen: sådant
det först skymtar fram i fornsägnen med den frimodige
lagmannen på tinget och med de stolta vikingarne, för hvilka intet
mannadåd är för vågsamt; sådant det senare målar sig för
oss med sin Engelbrekt och sina Sturar i spetsen för en
allmoge, som villigt offrar allt för fosterland och frihet! Låt oss
älska det med sina Gustaver och sina Karlar, sina hjältekonungar
och sina fridsälla drottar, de må hafva lefvat för vårt svenska
folk ensamt, eller de må hafva satt tvenne ädla brödrafolks
väl till sitt mål!
Låt oss tacksamt tänka på hvad vårt land, så ringa det
är, dock fått uträtta för mänsklighetens sak ej blott genom
Lytzens hjälte på de krigiska bragdernas väg utan jämväl och
kanske ännu mer genom tänkarens och forskarens fredliga
idrott. Linné är vår, Berzelius är vår och andra med dem,
stormän, som brutit nya banor i tankens värld. Och ej en
tillfällighet, ej en slumpens nyck är det, som gjort, att sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
