Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 296 A. Ur ett tal i svenska akademien vid julen 1890 af E. H. V. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång föras ut också från våra skär? Och-skola i dem blanda
sig bittra, obevekliga förebråelser, att vi, medan ännu tid
var, så föga gjorde för att afvända faran?
Nej, den friska fosterländska lifsluft, som nu sänder sina
fläktar kring vårt land, skall hindra, måste hindra, att så sker.
Den vinden skall framför allt blåsa bort hvar feg och modlös
hviskning om att det ej är mödan värdt att göra något till
vårt försvar, enär vi i alla händelser ej skulle kunna värja oss,
om vi anfölles af öfvermäktiga grannar.
Väl är vårt land fattigt, fattigt på guld, fattigt på
folk. Väl känna vi ock en gammal sats, som påstår, att
tre ting behöfvas till krig: först penningar, vidare penningar,
slutligen penningar. Men vi hylla icke den läran. Så mycket
däri är riktigt, att ingen, när det gäller ett älskadt hemlands
tryggande, snålt må knyta in sina flera eller färre slantar, att
ingen har rätt att sätta det egna penningintresset framför
fosterjordens väl, men annars veta vi en långt bättre teori om hvad
som kräfves till ett lyckosamt och ärofullt krig. Tre ting
behöfvas till ett sådant, det anse också vi, men de äro: i första
rummet fosterlandskärlek, i andra rummet likaledes
fosterlandskärlek, i tredje och sista rummet framför allt
fosterlandskärlek, Ja, »hjärtat är det, ej armen, till slut dock, som kraften
ger», säger skalden med rätta. Ty kärleken är världens
starkaste makt, långt starkare än penningen, långt starkare än
dynamit och kruppska kanoner och hvad allt de förstörelsens
medel heta, som nutiden funnit upp. Både i folkens och reli-.
gionernas och individernas historia är det mångfaldiga gånger
och på mångfaldigt sätt fulltygadt, att kärleken, just därför
att den är starkare än döden och alltså ej ens viker för denna,
mäktar föra sin sak till lif och seger, jämväl när utgången
synes som mest förtviflad.
Men icke får den tredubbla fosterlandskärlek, som vi
hoppas må elda vårt folk, vara lik ett flyktigt bloss; ej först, dä
nöden står för dörren, skall den flamma upp; den måste brinna
med stadig, aldrig slocknande låga. Redan i fredens dagar
måste vi med gladt mod taga på oss krigets bördor. De
sakkunniga, de, som studerat krigets konst, försäkra oss, att
vårt land i sitt läge och i sina naturförhållanden äger
tillräckliga villkor för att kunna skyddas, allenast vi rusta oss
därtill i tid, ja, de säga oss, att svårigheterna vid ett angrepp
på vårt land i förhållande till den möjliga vinsten för eröfraren
äro så stora, att vi sannolikt få hafva det i ro, om vi blott
på tillbörligt vis sörjt för dess trygghet.
Härskarornas herre låter ingalunda alltid stridernas
utgång bestämmas af härarnas storlek. Långt oftare, än man
Läsebok för folkskolan.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
