Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 299. *Sverige och Norge af C. V. A. Strandberg - 300 A. * Gustaf Adolf vid Lytzen af C. V. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gifves det, som vi det fått,
åt våra barn i arf,
ja, som det bästa, vi förmått,
åt sena tidehvarf,
att, sedan djupt inunder jord
de hvitnat, våra ben,
det arfvet sprida må i Nord
som nu sitt starka sken.
300 A. Gustaf Adolf vid Lytzen.
Guldkungen gula kyllret tog
och sprang på gångarn hvit,
och framför härens spets han drog
med heligt hjältenit.
»Tag harnesk på i dag!» bad man.
»Gud är mitt harnesk», sade han.
Och som i fjol vid Breitenfeld
mot gamle Tillys makt
blef nu den svenska hären ställd,
en ljusets riddarvakt.
På högra flygeln kungen stod
att lifva blåa gossars mod.
När nu de öppnat sina led
och han med hjärtlig blick,
med vänlig hälsning fram där red,
ny eld hvar kämpe fick.
Han var så ödmjuk, var så stor;
hvart hjärta honom trohet svor.
»I dag på vårt besvär blir slut.
Friskt mod!» så ropar han.
Den gamla lösen delas ut.
Dock spörja de hvarann:
»Hvi snafvar kungens hvita häst?
Ja, Gud allena vet det bäst.»
Bort med all oro och all sorg!
Nu alla man till bön!
»Vår Gud är oss en väldig borg»,
den psalmen klingar skön.
Och så på ärans blanka stråt
och tätt i kungens spår framåt!
Framåt det gick, framåt i heta striden,
och länge främst man lejonkungen såg.
Hans sista rop var: »Biden, gossar, biden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
