- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 3, 4, 5 och 6 /
762

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 300 A. * Gustaf Adolf vid Lytzen af C. V. Böttiger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men snart han gömd för deras blickar låg.

Hans arm är krossad, blod ur såren strömmar,
hans hand har släppt den bruna gångarns tömmar.

O, sorg, o, blygd! Hvad, svenskar, finns det ingen,
som tar hans sista hjältesuck emot? .

Blott, oskiljaktig, unge Leubelfingen
dödssårad ligger vid sin herres fot.

Han reser sig och, fast han själf förblöder,
sin store kung i dödens kamp han stöder.

Ett värjstyng träffar än den späda handen,
han släpper ej ändock sin dyra skatt.

Men hjälten, maktlös, dignar ned på sanden,
och för hans öga är det redan natt.

Snart kring hans kropp slåss fienden om rofven,
och mot hans panna skrapar hästen hofven.

Då stelnar armen på hans vapenbröder,
då pressar deras bröst förtviflans harm.

Det går ett verop: »Svenska kungen blöder,
han syns ej mer i stridens vilda larm.

Med tomma sadeln och med blodig bringa
ses blott hans stridshäst öfver fältet springa.»

Dock, innan fasans köld hvart hjärta isar,
först hämnden eldar upp de trogna bröst,

Sin smärta i sin bragd soldaten visar,
han hör inom sig än sin konungs röst.

Han vill ej sörja, förrn sin Gud han prisar
för segerns lycka. Striden är hans tröst.

Han svär, att, innan solen skyms på heden,
skall segern vinnas af de svenska leden.

Och eden hölls. Förfärlig striden blossar,
och Pappenheim där faller, äfven han.

Ännu i döden Gustaf mörkret krossar.

Hans ande var det än, som seger vann,
ty, förrn till sist hans blå, hans gula gossar
på fältet ligga strödda man vid man,
i Schwedenstein de segerrunor hugga,
dem friska popplar än i dag beskugga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free