Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 311. *Söndagsskörden af J. L. Runeberg - 312. *Höstbetraktelse af J. O. Vallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men festens timme slår till slut,
då kallas barn och maka ut,
och med de sina from och rörd
han vandrar nu till dagens skörd.
Och glad han blickar upp och
ser,
hur skaror samlas mer och mer,
hur känd och okänd styr sitt
steg
till samma mål, till samma teg,
dit, där de ljusa murar stå
med fridens helga kors uppå,
dit, där den gyllne tegen är,
som evighetens skördar bär.
312, Höstbetraktelse.
Hvad jag utsår, skall jag skära.
Denna sanning vill jag lära
af en åldrande natur,
att jag verka må med ifver
under bön till den, som gifver
solens blick och regnets skur.
Växer ock ej här min gröda,
må jag ägna kraft och möda
åt det hopp, som ej bedrar,
på mitt hjärtas fält arbeta.
Salighet dess skörd skall heta,
när dess säde fromhet var.
Lifvets vår blott en gång
blommar
och det har en enda sommar;
höstens anda inom kort
susar fram, och våra väsen,
se, de blekna såsom gräsen,
falla såsom löfven bort . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
