Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 324. Västerhafvet efter A. E. Meinert - 325. Torfmossarna af G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckor fasta sandbankar. Den yttersta ligger omkring 300
meter från land i ett djup af fyra till fem meter; den
mellersta är tre meter djup; den innersta endast en meter.
Sandbankarna bryta böljornas makt, som annars kanske länge
sedan hade sköljt bort hela Jylland. Men de tre bankarna
äro också sjömännens förskräckelse, och mången stolt seglare
har brutits sönder på deras stenhårda rygg. Skepparen vill
ej låta sitt skepp förgås utan att hafva försökt det yttersta
i den fruktlösa kampen mot böljorna. Detta är ofta
anledningen till att strandningarna äro förbundna med förlust af
människolif. Skeppet skulle kunna drifvas af störtsjöarna
öfver refven och sätta sig fast i sanden. Men, som sagdt,
det kämpas i allmänhet till det yttersta. Vaggande och
tumlande närmar sig skeppet kusten. Det stannar ett
ögonblick vid den yttersta banken. En störtsjö höjer det åter,
och det tränges städse närmare. Oftast blir det stående på
den mellersta banken. Ännu vacklar det en tid fram och
tillbaka. Tågen rifvas sönder af stormen och fladdra som
trådar i luften. Masterna svaja, skakas, knäckas af och falla
med brak öfver bord. Vraket vrides af strömmen och vänder
bredsidan mot land; en störtsjö kastar sig öfver det, splittrar
det i tusen stycken, och stumpar af bräder och skeppsbjälkar
vräkas nästa ögonblick mot stranden. I de flesta fall lyckas
man rädda manskapet. Så länge det är tal härom, tänker
strandbon ej på sin fördel genom att tillägna sig bärgadt gods.
Räddningsbåten kommer ut, och de skeppsbrutna föras
småningom i land, eller ock sänder man en raket ut från stranden
med en smal lina; med denna halas ett gröfre tåg ut till
fartyget, hvilket sålunda sättes i förbindelse med stranden.
Understundom ser man en af de raskaste karlarne störta sig ut
i bränningen med ett rep om lifvet för att om möjligt gripa
tag i en af dem, som där kämpa med döden. Vanligen blir ock
en stor del af godset räddad, men fartyget själft är förstördt.
325. Torfmossarna.
Enhvar har vid vandringar i skog och mark funnit,
att här och där än öfver stora sträckor, än endast i små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
