Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 328 B. Ishafvet efter F. Nansen - 329. *Stormfågeln af C. V. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därpå gör den ett väldigt språng och slår sin klo i en säL
Det blir en häftig strid. Sälen söker göra sig fri, men den
får det ena slaget efter det andra af björnens väldiga
labbar. Blodet flyter i strömmar öfver isen, och rundt
omkring störta sälarna ned i hafvet. Snart är dock striden
slut. Björnen börjar förtära sitt byte, och solen skiner som
förut öfver snöfältet.
Detta är den del af Ishafvet, där sälfångaren färdas
fram. Går man längre mot norr, minskas småningom det
öppna vattnet, och hafvet är nästan helt och hållet täckt
af stora isflakar. Endast här och där skönjer man mellan
flakarna en strimma mörkt vatten. Småningom upphör
allt lif. Ingen säl synes mer, ingen fågel. Det enda
lefvande, man möjligen kan få se, är en isbjörn, som ensam
ströfvar omkring. Men längre upp synes icke heller en
sådan. Man ser endast stora isflakar, som äro i ständig drift
mot söder. Sådant är Ishafvet ända upp mot polen.
Om sommaren skiner solen dag och natt; den går rundt
på himmeln och sjunker ej ned, förrän hösten kommer.
Då begynner den långa vinternatten, som vid nordpolen
varar sex månader. Därunder skina stjärnorna oafbrutet
på de öde isflakarna. Stundom flammar ock norrskenet,
som fladdrar och far hit och dit öfver himmeln. Då blir
det lif i det hela, men snart är norrskenet borta igen, och
allt är stilla som förut.
329. Stormfågeln.
»Ilvem är du, o, fågel med askgrå färg?»
Jag kommer från Ishafvets öar och berg.
Och spörjer du mig, hur det är i mitt land,
jag vet blott, att isbjörnen brummar vid strand.
Och spörjer du mig, hvar jag har mitt bo,
jag har icke något, jag har aldrig ro.
Men, jagar mig nordanstormen från kust,
då har jag min glädje, då har jag min lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
