Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 333. *Bonden Pavo och hans hustru af J. L. Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men af den slogs hälften ned af axen;
hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
Pavos maka slog sitt bröst och sade:
»Pavo, Pavo, olycksfödde gubbe,
låt oss dö, ty Grud har oss förskjutit;
svår är döden men att lefva värre.»
Pavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet;
jag vill gräfva dubbelt större diken,
men af Herren vill jag vänta växten.»
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben gräfde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
men med den flöt intet bort af brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men af den slogs intet ned af axen;
hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld och vänta skördarn.
Då föll Pavo på sitt knä och sade:
»Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.»
Och hans maka föll på knä och sade:
»Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.»
Men med glädje sade hon till gubben:
»Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran;
nu är tid att lefva glada dagar,
nu är tid att kasta barken undan
och att baka bröd af råg allena.»
Pavo tog sin hustrus hand och sade:
»Kvinna, kvinna, den blott tål att pröfvas,
som en nödställd nästa ej förskjuter;
blanda du till hälften bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
