Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 334. Färder bland samojederna efter M. A. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334. Färder bland samojederna.
1.
Den 19 december stod ntanför polismästarens hus i
Mesen en täckt släde, förspänd med tvenne hästar.
Skjutskarlen sågs ur huset utbära små skrin och ränslar, i
vaxduk inlagda paket m. m., hvilket allt inlades i släden af
tvenne polisbetjänter.
Medan detta påstod, samlade sig på gatan en talrik
mängd åskådare, män och kvinnor, gamla och unga.
Oak-tadt den bistra kölden stodo de vid åkdonet i nära två
timmars tid otåligt väntande att få se den resande ändtligen
inpackas. Många utsträckte sina hufvud spejande genom den
låga fönsterrutan, om ej middagsmåltiden, som vållade
dröjsmålet, snart skulle taga slut.
Omsider stod den väntade personen för de nyfiknas
blickar. Medan han mönstrade sina saker och gaf befallning
till hvarjehanda små förändringar, hörde han de
kringstå-ende göra några ljudliga anmärkningar öfver honom och
hans resa. »Så ung och måste till Sibirien», yttrade sig en
gumma, och hennes granne tilläde: »Det säges, att han måste
dröja där i många, många år. När han en gång återvänder,
är han en gubbe, och hvad har han då af hemmet?» — »Den,
som ändå visste, hvarför den stackaren skickas till Sibirien»,
yttrade åter någon.
Under dessa och dylika anmärkningar kröp jag hastigt
in i släden, och, då jag härifrån kastade en blick på de
kringstående, såg jag en rad af ålderstigna personer med
ansiktena vända åt kyrkan korsa sig bedjande för min
välgång. I detsamma ljöd från kyrktornet ett dånande
klockslag, som bebådade aftonsången. Alla blottade sina hufvud
och gjorde korstecknet. Därpå hördes ännu ett enstämmigt
»Grud välsigne», men efter en stund hörde jag ej* vidare än
kyrkklockornas dofva ljud.
Under sådana förebud anträdde jag min samojediska
resa. Klockringningen ljöd ännu i mina öron, då vi anlände
till byn Semscha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
