Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 334. Färder bland samojederna efter M. A. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Från Semscha gällde det att bana oss fram sjuttiofem
mil öfver den kaninska och timanska tundrans ödemarker
upp till Petjoras utlopp. På denna väg måste vi vara
beredda att afsäga oss alla lifvets yttre bekvämligheter och
dväljas än på de stormupprörda, villsamma tundrorna, än i
sam oj edernas ömkliga tält, än åter i de ryska nybyggarnes
trånga stugor, där snön tränger in genom väggspringorna,
ljuslågan fladdrar för vinden och vargskinnspälsen måste
lämna skydd mot kölden.
Följande morgon spände en samojed fyra friska renar
för en med bast öfvertäckt rensläde. Sedan han äfven för
sin öppna släde spänt ett lika antal dragare, binder
han en af mina renar medelst en lång rem bakom sin släde.
Härpå sätter han sig i sin släde, fattar körremmen i ena
handen och en lång stör i den andra, ger så med stören
en stöt åt hvarje ren, och nu bär det af i ilande fart ut
på tundran. Yår kosa går rakt åt norr, och framför oss
ligger den kaninska tundrans ofantliga yta. Tundran är
nästan lika naken och arm som hennes moder, hafvet, som
visar sig i väster. Ja, vore icke vindarna nog tjänstfärdiga
att föra bort den snö, som himmeln af barmhärtighet sänder
ned öfver detta mörka land, så skulle vi vara i villrådighet
om det element, hvarpå vi befinna oss.
Blott här och där möter oss en svag granskog. Oftare
stöter man på ett snår af videbuskar. En sådan småskog
antyder vanligtvis tillvaron af någon liten bäck, som arbetar
sig sakteligen fram på den jämna tundran. Yid ett
noggrant betraktande upptäcker man ännu öfver allt smärre
upphöjningar, men vintertiden äro de knappt märkbara,
emedan snön fyller groparna rundt omkring dem. Där en
sådan ojämnhet höjer sig något betydligare öfver jordytanr
är marken bar eller på sin höjd öfverdragen med en tunn,
hård snöskorpa, hvarigenom tät renlaf uppspirar.
Detta var allt, hvad jag under flera timmars
omsorgsfullt spejande kunde upptäcka på min färd från Semscha.
Jorden va? nästan så »öde och tom» som vid skapelsens börjany
och själf va himmeln hade påtagit sin grå mantel. Yår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
