Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 342. Saltverken i Wieliczka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grrufvan, hvarur saltet upphämtas, är bearbetad
alltsedan medlet af elfte århundradet. Från denna tid har
den lämnat en ofantlig mängd salt, utan att förrådet däraf
särdeles märkbart aftagit.
Grenom tretton ingångar, af hvilka två ligga inne i
staden, kommer man till de underjordiska saltförråden. De
senare begagnas mestadels, då arbetarne nedhissas, och då
saltet uppfordras i dagen. Arbetarnes förnödenheter
däremot föras vanligen ned genom de gångar, som ligga utom
staden.
Den, som låter hissa sig ned, kommer först till en mörk
ort, belägen ungefär 175 meter från ingångens öppning.
Därifrån leda åtskilliga gångar till en trappa, som har 325
steg dels af trä, dels af saltsten. Sedan man stigit utför
denna trappa, linner man andra gångar, som föra ned till
det egentliga saltverket.
Huru öfverraskas man ej vid inträdet i denna underbara
boning! Man befinner sig med en§ i en alldeles ny värld,
där ögat mötes af en prakt, som äfven den lifligaste
in-billningskraft svårligen skulle kunna skapa så rik. Öfver
sig ser man ett högt hvalf, som hvilar på saltstenspelare, och
hvars tak äfvenledes består af saltsten, som på afstånd
liknar den renaste kristall. För att lysa arbetarne brinna
öfver allt ljus, och, då dessas strålar kastas tillbaka af
oräkneliga blänkande saltspeglar, uppkommer ett skådespel
af så utomordentlig glans, att man i den öfre världen ej
kan göra sig någon föreställning därom. De ljusbrytningar
och färgspel, som saltstenen frambringar, förorsaka på
många ställen de sällsammaste synvillor. Man tycker sig
vara på alla sidor omgifven af hela massor af rubiner,
smaragder, ametister och safirer; så sköna äro de
regnbågs-lika färgskiftningarna. Ännu underbarare blifver denna
anblick därigenom, att färgspelet ändrar sig vid hvarje
steg. På det att hvalfvens tak ej skola störta ned, måste
de stödjas af pelare på bestämda afstånd. Dessa pelare äro
antingen saltstensblock, som vid sprängningen i grufvan få
kvarstå orörda, eller ock äro de med konst uppbyggda från
grufvans botten. I båda fallen söker man gifva dem en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
