Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 345. Stengeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dess släktingar, Asiens antiloper, öfver sandslätter och
stäpper, och den ilar med vindens hastighet öfver ställen,,
där man skulle anse det omöjligt, att ett djnr af sådan
storlek kunde få rum för sin fot. Den springer lättare uppför
än utför berg och begagnar framfötterna, i hvilka den äger
stor smidighet, med utomordentlig försiktighet för att ej
lösrycka stenarna; på slättmark är dess gång släpande och
ovig, emedan hela dess kroppsbyggnad är inrättad för
bergstrakterna.
Oaktadt sin vighet och snabbhet är stengeten mycket
varsam och rädd. Under det den betar, ser den sig om i
hvarje ögonblick, vädrar åt alla håll, gifver vid minsta
misstanke om fara tecken med ett högljudt och
genomträngande pipande, hvarpå den, om faran visar sig verklig,
hastigt griper till flykten. Den kan sträcka ut halsen så
långt, att den, stödd mot en klippa eller ett träd, kan räcka
två meter högt. Men den behöfver också vaksamhet, ty på
jorden liksom i luften lura talrika fiender på den: där
nere loar, björnar och vargar, där uppe örnen och den
djärfva gamen. Dess farligaste fiende är dock människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
