Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 357. Marknaden i Hardvar efter Klöden m. fl. - 358. Elefanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp och ned på gatorna. Där utbjödos till salu björnar,
leoparder, tigrar, apor, persiska vindthundar m. m., där åter
schalar och kläder af allehanda slag, där säd, drufvor,
mandlar, aprikoser m. m., där knappar, halsband,
rosenkransar, pipmunstycken, pärlor, ädelstenar, armband,
afguda-bilder, glasögon m. m. och där engelska järnvaror, papper,
luktvatten från Paris m. m.
Virrvarret af köpare och säljare, som trängdes om
hvarandra, grupper af infödda, af hvilka några voro klädda i
glänsande guldtyg men andra åter i visserligen mindre
dyrbara men dock smakfulla dräkter, under det ännu andra
voro till hälften nakna eller utstyrda som vildar, präster,
soldater, tiggare, européer — allt detta talade om ett
sammanträffande af människor, hvaraf knappast något annat
ställe på jorden torde kunna berömma sig.
358. Elefanten.
1.
Elefanten är det största bland alla landdjur. Dess
tjocka, klumpiga ben, dess höghvälfda panna, dess snabel
och betar, hvilka senare kunna nå en längd af en meter
och en vikt af trettio kilogram, äro vapen, som tjäna
lika mycket till anfall som försvar. Ögonen äro mycket
små, däremot äro de yttre öronen, hvilka vanligen hänga
slappt ned som läderstycken, ovanligt stora.
Snabeln är detta djurs på en gång märkvärdigaste och
viktigaste kroppsdel. Den är utmärkt för sin stora
böjlighet. Sammansatt af mer än fyrtio tusen muskelband, hvilka
likna kautschukringar, kan den slingra sig som en orm
kring palmstammen och upprycka denna ur jorden.
Elefanten fattar om tigern med sin snabel, skakar och kastar
den krossad under sina fötter. Med det lilla fingerlika
bihanget vid snabelns spets kan elefanten upptaga ett blad
från marken, ja, den kan därmed knyta och upplösa en knut.
Med snabeln kan den äfven liksom med ett dryckeshorn
suga upp vatten och spruta in det i sitt svalg. Genom
snabeln andas den, därigenom låter den, när den går till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
