Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 358. Elefanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strids, sin stämma ljuda som en trumpet. Med snabeln kan
det läraktiga djuret uträtta de mångfaldigaste och
besvärligaste arbeten. Också hafva människorna från äldsta tider
förstått att draga stor nytta af elefanten.
Af detta djurs betar, som förefinnas endast hos hannarna
och måste anses som framtänder, erhålles det så kallade
elfenbenet.
Den afrikanska elefanten är större än den asiatiska.
Den förra blir stundom tre meter hög och når en vikt af tre
till tre och en half tonn. Elefantens naturliga lifstid
beräknas till hundra, ja, stundom ända till två hundra år.
2.
Elefanterna ströfva i väldiga hjordar omkring i Indiens
och Afrikas varma och fuktiga skogar. Gärna uppehåller
sig elefanten i grannskapet af strömmar och träsk, där den
ofta tillbringar hela timmar i vattnet för att skydda sig
mot giftiga insekters styng. Under sommaren döljer sig
elefanten i skogarnas snår; om vintern lämnar den skogarna,
och man möter då ofta dessa jättedjur i skaror af femtio
till hundra stycken.
Ehuru elefantens ben sakna den smidiga böjlighet, som
utmärker hästens, och, ehuru dess rörelser alltid äro tunga
och o viga, öfverträffar den dock hästen i snabbhet. Ingen
ström hejdar elefanten. Den simmar med endast hufvudet
och den frustande snabeln höjda öfver vattnet äfven genom
starka forsar.
Elefanterna äro vanligen ganska fredliga men äro
dess-fruktansvärdare, när de blifvit sårade. Mången ryttare, som
ej förstått att på sin flykt för dem rida i oupphörliga bukter,
har blifvit upphunnen och dödad i trots af sin goda häst.
En pascha i Nubien befann sig en gång i den största lif sfara,
då en elefant hvarj e ögonblick hotade att fatta tag i honom.
Han räddades endast därigenom, att hans häst hoppade öfver
en bred klyfta. Men två af hans tjänare, hvilkas hästar ej
kunde följa med, upphunnos af den rasande elefanten,
kastades jämte hästarna i luften och söndertrampades, när de
åter föllo ned, till oformliga massor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
