Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 362. Lejonet efter C. Vogt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träden, där jägaren gömmer sig i närheten af ett fastbundet
byte, hvars skrik narrar dit den väldiga röfvaren.
Lejonet i öknen.
Liksom alla andra kattarter jagar lejonet merendels
ensamt samt nästan uteslutande om natten. Det genomströfvar
trippande långa sträckor för att komma till de ställen, där
det hoppas finna byte. Företrädesvis uppsöker det sådana
platser, där de stora växtätande däggdjuren samla sig,
såsom drickställen, betesplatser, fållor och inhägnader för
boskapshjordarna. Om dagen ser man sällan till lejonen,
emedan de då, så länge det är ljust, hvila i den tätaste
småskogen på skuggiga, svårtillgängliga gömställen, i öppna
grottor och i klippspringor och endast ogärna låta störa sig.
Likväl drifver hungern eller behofvet att undersöka
jaktområdet lejonet stundom ut om dagen, och resande förtälja
om mycket obehagliga möten med flockar af lejon, som till
och med i klart solsken förföljde en af dessa otaliga
antilop-hjordar, som genomströfva Centralafrika. Men sådana fall
utgöra undantag från regeln, och en stor del af de
berättelser, som skola bevisa en förment högsinthet hos lejonet,
härrör endast och allenast från den liknöjdhet, hvartill alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
