Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 362. Lejonet efter C. Vogt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld på en gång, då det visade sig. Nästan alltid bröt lejonet,
vare sig det blifvit träffadt eller icke, genom ringen och
dödade eller sårade några bland jägarne, innan det utandades
sin sista suck. De modiga infödda negrerna eller kaffrerna*
som äro väpnade endast med lansar, jaga lejonet på samma
sätt. Andra fånga det i fällor eller gropar. Allestädes har
lejonet småningom vikit undan för eld vapnen mycket
hastigare och, man torde kunna säga, mycket fegare än tigern.
Där det finnes riklig tillgång på föda, anställer lejonet
betydliga ödeläggelser, i det att det hvarje dag dödar något
stort djur, såsom t. ex. en antilop, en buffel, en sebra, ett
vildsvin o. s. v., hvaraf det lämnar återstoden åt hyenorna och
schakalerna. När det drifves därtill af hungern, håller det
äfven ehuru med motvilja till godo med åtel. Endast de
väldiga bufflarna i Kaplandet utkämpa ofta segerrika strider
mot det angripande lejonet. Elefanter, noshörningar och
flodhästar angriper det aldrig; det vet alltför väl, att kampen
icke alltid skulle utfalla till dess fördel. Ehuru det icke
misstror sin kraft, drager det sig dock klokt tillbaka.
När lejonet fångas ungt, låter det lätt tämja sig, blifver
tillgifvet sin herre och fortplantar sig också lätt i
fångenskapen. De flesta lejon, som finnas utställda i djursamlingar
och zoologiska trädgårdar, äro födda i bur. Redan de gamla
egyptierna förstodo att tämja lejon, som man kan se af
talrika afbildningar på deras monument. Under kejsardömets
tid använde romarne en ofantligt stor mängd lejon för sina
cirkusföreställningar. Fångade lejon finna sig lätt i sitt öde.
Dresserade alltifrån ungdomen visa de till och med mindre
fasthet i karaktären än deras lilla släkting huskatten. Men
liksom denna ha de anfall af dåligt lynne, hvilket man får
sota för men icke med några små skråmor utan med
allvarsamma och ofta dödliga sår. Därom berätta gärna de flesta
djurtämjare.
Hannlejonets majestätiska utseende har gifvit detta djur
ett oförtjänt rykte. Man har utrustat lejonet med alla de
egenskaper, som tillkomma en till och med i sin vrede
stor-sint härskare, hvilken skulle vara uppfylld af medlidande
med de svaga, tacksam för visade tjänster och skonsam mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
