Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 383. Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då knnde detta folk ej längre bära sin lycka: de forna enkla
sederna försvunno, och yppighet och njutningslystnad trädde
i deras ställe; hat, afund och split söndrade medborgarne
och föranledde blodiga strider; smickrande folkledare
begagnade folkmassans yra för att upphöja sig själfva. Under
det romerska härar gjorde eröfringar vid Ken, Donau och
Kaspiska hafvet, flöto i staden Rom strömmar af
medborgares blod. Under denna oreda glömde Roms folk sin frihet,
och för att vinna lugn mottog det slutligen en
envålds-härskare. Augustus kallade sig det romerska rikets förste
kejsare.
Under honom rådde emellertid lugn, och han styrde
riket med vishet. Men efter honom kommo de, som
annorlunda handhade sin stora makt. Några af dem blefvo
riktiga vidunder af grymhet. En af dem, Kaligula, yttrade
en gång den önskan, att hela det romerska folket måtte
hafva en enda hals, på det att han måtte kunna afhugga
densamma. Samme kejsare lät föda sina vilda djur med fångar
och vid sina måltider afrätta människor till
bordskamraternas förlustelse. En annan, Nero, har genom liknande
ogärningar förvärfvat sig namn såsom en af världens värsta
tyranner. Han lät slå ihjäl sin moder med käppar, han
trampade sin gemål till döds, och han förgiftade sin broder.
Och, när en gång lusten kom öfver honom att se det
praktfulla skådespelet af en stor stad i lågor, säges han hafva
låtit antända Rom, så att staden till en stor del brann ned.
Sedan sköt han skulden på de kristna och fann häri en
lämplig anledning att med de förfärligaste lidanden
hemsöka dem.
Sådana voro väl ej alla dessa romerska kejsare. En och
annan utmärkte sig till och med genom vis och kraftfull
styrelse. Men deras förtryckande välde gjorde dock
slutligen romarne, detta fordom så fria och stolta folk, till
slafvar, som kröpo inför sin furstes tron. Då var det slut
med romarfolket, och det stora riket kunde ej längre hålla
ihop i sina fogar. Det störtades af nya, dittills okända
folk, och, där romarne fordom härskat, grundades nya välden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
