Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 384. Kristendomens utbredande i det romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384. Kristendomens utbredande i det
romerska riket.
1.
Under de romerska kejsarnes tid utbredde sig
kristendomen småningom alltmer i de land, som lydde under deras
välde. Detta skedde likväl ieke utan häftigt motstånd.
Kejsarne voro emot de kristna, emedan dessa vägrade att
bevisa dem gudomlig vördnad såsom hedningarne, hvilka
antände rökverk framför deras bildstoder. De hedniska
prästerna voro emot de kristna, emedan antalet af dem, som
tjänade deras gudar och besökte deras tempel, dagligen blef
mindre. Många fruktade, att kristendomen skulle upplösa
romerska staten, då den förnekade denna stats gudar. De
kristna förföljdes sålunda ofta och häftigt, och man räknar
icke mindre än tio allmänna förföljelser, som under de första
århundradena tid efter annan utbröto mot dem.
Men långt ifrån att nedslå eller försvaga den kristna
kyrkan tjänade dessa förföljelser i stället till att alltmer
stärka och utbreda den. När de kristna förbjödos att hålla
sina sammankomster i städerna, så församlade de sig i
ödemarken, i aflägsna skogar och bergklyftor, där de under
natten eller i morgongryningen höllo sin gudstjänst. När
de hotades med de strängaste straff, om de icke offrade åt
afgudarne, gingo de med frimodighet döden till mötes hellre,
än de förnekade sin tro. De, som sålunda ledo döden,
kallades martyrer. Deras ståndaktighet stärkte många,
och därför sades det, att martyrernas blod var ett utsäde
för kyrkan.
2.
En sådan martyr var Polykarpus, den åldrige biskopen
i Smyrna, en af aposteln Johannes lärjungar. Under det
kejsar Markus Aurelius styrde i Rom, utbröt en blodig
förföljelse mot de kristna i Smyrna, och den svage
ståthållaren gaf efter för folkets raseri, ehuru han för egen del
ej var de kristnas fiende. Dessa gisslades på det
grymmaste, kastades för vilda djur eller brändes på bål. Men
de visade sig under plågorna så tåliga, att man ej hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
