Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 384. Kristendomens utbredande i det romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom alla medel förmå till affall. Med fängelse och bojor,
med eld och svärd, med hunger och törst och många andra
plågor ville man tvinga dem att förneka sin tro. Med några
lyckades det, men många öfvervunno med sin
ståndaktighet plågor och död.
Den sista och fruktansvärdaste förföljelsen mot de kristna
började under kejsar Diokletianus och varade i åtta år. Alla
kristna kyrkor skulle förstöras, alla biblar utlämnas och
brännas; de medborgare, som blifvit döpta, skulle förlora alla
sina rättigheter, och de kristna slafvarne skulle aldrig erhålla
sin frihet, om de icke afsvure kristendomen. De kristna
stympades, brändes hoptals på bål eller afrättades på annat sätt
med största grymhet. Men de flesta uthärdade med glad
frimodighet dessa prof och gåfvo gärna lif och blod för sin
tro. En gosse, Hilarianus från norra Afrika, hade blifvit
fängslad med andra kristna. Den hedniske domaren trodde
sig kunna lätt förskräcka honom genom hotelser, men gossen
sade: »Grören, hvad I viljen! Jag är en kristen.»
Efter denna sistnämnda förföljelse dröjde det icke länge,
innan en romersk kejsare uppstod, som icke blott beskyddade
de kristna utan äfven på allt sätt befrämjade kristendomen
och till och med på sitt yttersta lät döpa sig. Det var
Konstantin med tillnamnet den store. Hans namn lefver
ännu i namnet på staden Konstantinopel, hvilken stad han
gjorde till säte för rikets styrelse.
Med Konstantin upphörde förföljelserna från
hedning-arnes sida. De kristna gynnades alltmer, och under en
senare kejsare, Teodosius den store, hvilken styrde i slutet
af fjärde århundradet, blefvo till och med hedendom och
af-gudatjänst i romerska riket alldeles förbjudna. De, som förut
öfvat förtryck, blefvo nu själfva förtryckta. Hedningarne
och de kristna, bytte ställning: de förra blefvo nu
tillbaka-satta och de senare upphöjda. Men många kristna kunde
icke bära medgången. De bibehöllo ej sitt enkla, ödmjuka
sinne utan börj ade söka världslig storhet och makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
