Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 384. Kristendomens utbredande i det romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en suck eller en klagan. Slutligen fordrade det uppretade
folket, att ståthållaren skulle låta döda Polykarpus, emedan
han vore anstiftaren till denna gudlöshet, såsom hedningarne
kallade de kristnas trofasthet intill döden. Då Polykarpus
fick veta detta, ville han blifva kvar i staden och lugnt
afbida utgången. Men hans församling förmådde honom att
begifva sig ut till en gård på landet. Det dröjde likväl
icke länge, innan denna tillflyktsort blef förrådd. När
fienderna omringade huset, sade Polykarpus lugnt: »Ske Gruds
vilja!» Därpå gick han vänligt emot dem, bjöd dem till en
måltid och utbad sig den ynnesten, att de måtte lämna
honom en timmes stillhet till bön och betraktelse. Denna
hans begäran beviljades, och han bad så innerligt och med
en så glad förtröstan till Grud, att till och med hedningarne
blefvo djupt rörda.
Polykarpus fördes därefter till staden och inställdes
till rannsakning. Men intet tilltal, inga hotelser kunde
rubba hans ståndaktighet. Den romerske ståthållaren sade:
»Tänk på din höga ålder! Förneka Kristus, så skall jag
släppa dig.» Men Polykarpus svarade: »I åttiosex år har
jag tjänat honom, och aldrig har han bevisat mig annat än
godt. Hur skulle jag då kunna förneka honom, min Herre
och Frälsare?» Slutligen afkunnades domen, att Polykarpus
skulle brännas. Ett bål upprestes i hast, på hvilket han
skulle bindas vid en påle. Men Polykarpus begärde, att
detta icke måtte ske,’ och stod väntande sina plågor alldeles
stilla med bakbundna händer. När bålet tändes, bad han
med hög röst och prisade Grud, som hållit honom värdig att
räknas bland sina vittnen och att för Kristi skull lida
döden.
3.
En af de svåraste förföljelserna ägde rum under kejsar
Decius vid medlet af tredje århundradet. Denne kejsare
ville fullkomligt utrota kristendomen. På hans befallning
uppfordrades alla kristna i hela riket att på en bestämd
dag inställa sig för ortens styrelse och offra åt afgudarne.
Icke få lydde. Några grepo till flykten och beröfvades all
sin förmögenhet. Andra, som stannade kvar, sökte man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
